Våga vägra vågen

Nu känner jag mig tvungen att en gång för alla säga dessa tre orden, de tre små, små ord som uppenbarligen betyder så, så mycket för varenda människa. Våga vägra vågen!

Alldeles för ofta hör jag hur folk pratar om sin vikt, att de väger för mycket. Ja, man kan väga för lite med, men detta inlägget är inte riktat till de som befinner sig på den sida av skalan, och det är egentligen inte heller riktat till dem som lider av svår övervikt eller fetma. Detta är mer riktat till de som, gemensamt med mig, har lite "nalle-mage", lite hull eller befinner sig mellan kraftig och "normal". Just normal är ett ord som är svårt att definiera, men det jag väljer att beskriva som normal är att man är så stor/liten som man bör vara i förhållande till hur man är byggd.. om ni förstår.

I vilket fall som helst så har det här med vikten blivit ett fenomen som människor lägger allt för mycket fokus på, själv anser jag att så länge det inte är någon hälsofara spelar det inte någon roll hur mycket man väger, bara man trivs! Det är en stor skillnad på det, vill jag verkligen vara "ideal-smal", eller vill jag ha lite att ta på? Vad trivs jag bäst med att ha, när är jag nöjd med hur jag ser ut? Det är de frågorna man bör ställa sig, istället för hur mycket bör jag väga? Vilken vikt ska jag ha i förhållande till min längd? Nej nej nej nej. Trivsel först -vikt sen. Och ja, trivs man inte så ska man givetvis göra någonting åt det. Det är absolut inte det jag menar, men måste den lösningen vara bunden till vågen? Vad tjänar man egentligen på att veta vad man väger?

Vikt v.s Träning
Det värsta jag i och för sig börjat höra mer och mer på olika håll är folk som vill gå ner i vikt för att de inte trivs och tycker att de är för stora och väger för mycket och börjar träna! (Observera att jag pratar om normalstora människor, som inte på något sätt är speciellt överviktiga, utan som mer bara ha det jag refererar till hull). Träning är skitbra för att gå ner i storlek, bygga muskler av fettet och bli slank/muskulös, ja. Men det är inte det dem pratar om, de ska träna för att gå ner i vikt. Muskler väger mer än vad fett gör, är du inte kraftigt överviktig så att du först börjar bränna bort, kommer du främst bara att omvandla det du redan har från löst fett till hårda muskler. Förmodligen kommer den hårda träningen resultera i viktuppgång, och eftersom det var viktminskning som var målet har ju något gått fel? Börjar kroppen bli fastare och kläderna sitta snyggare, är det inte då lite skitsamma vad som står på vågen?

Genom ändrade kostvanor kan man gå ner i vikt, om det är det man vill. Bara äta nyttigt och sånt. Men är man insnöad på hur mycket man väger och att man vill gå ner i vikt bör man inte träna, för då går du upp i muskler. Se, det går inte ihop. Du blir mindre, men tyngre. Och då frågar jag igen; varför måste man veta vad man väger, och ha en målvikt?

Jag själv äger ingen våg, och kommer aldrig att göra. Jag har vägt mig två gånger de senaste tre åren, och det är för att de på sjukhuset har tvingat upp mig på en. Senast jag vägde mig nu fick jag faktiskt en smärre chock, det ska jag vara ärlig att säga. Å andra sidan brydde jag mig inte om det efteråt, för det är inte konstigt att jag väger mer nu sedan jag började träna som en tok, och jag är närmre mitt kroppsmål nu än jag någonsin varit.

Jag tittade mig själv i spegeln en dag och gillade inte vad jag såg, och bestämde mig för att göra någonting åt det. Som jag tidigare skrivit älskar jag mat, och jag vägrar kompromissa med andra alternativ för se anses vara nyttigare och inte äta det jag verkligen vill ha. Så jag bestämde mig för att då var det dags att börja träna och göra om det jag inte tyckte om och fortsätta äta vad jag vill, och njuta av det. Hittills har jag gått ner två storlekar, mina kläder sitter snyggt och om inte annat bekvämt igen. Och jag har aldrig vägt såhär mycket i hela mitt liv! Se där, så viktig är vikten.

Trivs man med att gå på dieter ska man givetvis göra det, men tycker att man ska veta att siktar man på att gå ner ska man inte börja träna stenhårt för då blir man bara besviken. Sedan är det viktigare att du börjar fråga dig själv om du trivs, snarare än hur mycket du väger/vill väga. Vikt-hetsen har gått överstyr och jag känner att man ska inte vara så fokuserad på en sådan dum sak, en sak inte spelar någon jävla roll alls.