Onsdag

Åh, då var man äntligen hemma i lugn och ro. 170mil körde stackars SL sammanlagt den stackaren. Har precis tagit sista värktabletten för idiotvisdomstanden och hoppas kunna sova utan att ligga vaken som jag gjorde hela natten som gick. Vi har i alla fall nu gjort klart typ alla moment som ska göras med MFS (stipendiet), nu är det bara själva arbetet som ska skrivas och det gör vi ju på plats, så nu är det bara att räkna ner dagarna.. Vi fick dessutom ett typ diplom eller intyg idag, kändes bra. Nu börjar det bli nervigt och otäckt verkligt.

I söndags kväll sprang vi som dårar genom hela Härnösand kändes det som, för att hinna till Maxi, som vi sett någonstans på vägen när vi körde till det ställe vi skulle vara på, innan det stängde. Svetten lackade och vi hade ingen aning om vart vi skulle eller om vi ens skulle hinna dit i tid, vi fastnade på en perrong och hittade inte vägen över och sprang fram och tillbaka flera gånger innan vi tillslut valde att korsa spåret och kuta vidare. Vi kom dit med tio minuter till godo -för att sedan få reda på att det i själva verket var en timme och tio minuter till godo. Ja, vi hade väl gjort oss förtjänta av gottet vi köpte i alla fall. Haha!

I dag märkte vi att vi på vägen till Maxi passerat ett Hemköp som låg bara tio minuters promenad från området, till skillnad från Maxi som fanns inom en femton minuters löprunda. Ja, då var det ju bara att skratta faktiskt. Vi hittade dessutom ett Big Boy (är man som jag helt förälskad i The Big Bang theory kändes det rätt coolt), så det var inget snack om att det var där vi skulle äta idag innan vi satte oss i bilen för att köra hem. Det var ruskigt gott kan jag meddela. Och det var heller ingen diskussion om att vi också skulle käka på Buger King senare framåt kvällen, att inte äta på BK när man har möjligheten är typ det dummaste man kan göra. Så det var Big Boy vid 1-tiden och Burger King vid 8-snåret, helt underbar planering!

Alltså, för de som inte känner mig, Burger King har en speciell plats i mitt hjärta. Min last är köpmat och BK ligger absolut högst upp på listan och det finns ingen sådan restaurang där jag bor. Alltså äter jag alltid på BK om jag får möjligheten, om jag är hungrig är då orelevant, jag SKA ha. Så jag stod där vid kassan och dreglade inombords, salivproduktionen blev nästan fånigt överdriven och jag ville ha allt allt allt. Såg den double bacon cheese burger- meny och tyckte att den verkade fantastiskt läcker. Normalt beställer jag alltid Big King XXL bara för att äta så mycket som möjligt eftersom jag äter där så sällan som jag gör, men kände att det var dags att beställa något nytt. Betalade och väntade otåligt, stod kvar vid kassan i stället för att gå och sätta mig. Målade upp en känsla av den smarriga smaken i min mun och kände hur magen började bli otålig, mina smaklökar började bli otåliga, jag började bli otålig. Och precis när jag började bli lite tjurig kom maten. Mitt hjärta brast. Vad var det som precis hamnade på min bricka? Hade jag råkat beställa en barnmeny? Bredvid mina pommes låg världens minsta lilla pyttiga ursäkt till hamburgare. Besvikelsen sköljde över mig. Åt upp den och njöt av de typ två tuggorna som det krävdes för att sluka hela, sen gick jag och köpte en till.

Nu sitter jag i min datorstol i pyjamasen och känner all mat jäsa. Nästan exakt två veckor av köpmat varje dag. Inte okej. All min energi är i buken och jobbar och man blir otroligt mör av att sitta i en bil i tio timmar fast än man inte själv kör. Det har varit 2,5 intensiva dagar med omfattande föreläsningar från åtta på morgonen till nio på kvällen. Är så trött att jag kommer tokdö i sängen så fort jag lägger mig ner. Åh, det kommer bli så underbart skönt! Godnatt.

Nästa etapp: RESAN