Sweet Sunday

Vaknade i morse och sträckte sömnigt på mig och njöt av morgonsolen som sökte sig in genom den söndriga glipan i persiennen. Klockan var knappt nio och jag log av tanken att jag sovit ut, och ändå inte sovit bort hela dagen. Och mitt i det där leendet, mitt i den där rörelsen när man sträcker ut sig själv så fullständigt att man nästan får ont ut i finger- och tåspetsarna slog det mig; det är för fasen den sista sovmorgonen! Slappnade genast av från salt pinne till degklump och suckade djupt. Snurrade in mig i täcket som en kåldolme och blundade hårt och hoppades på att somna om. Intalade mig själv att ta vara på sista sovmorgonen innan skolan. Njut njut njut för tusan njut! När jag hade tvingat kvar mig själv i en timme i alla fall tyckte jag att det var mer lagom att gå upp, kröp fram under täcket och kollade mobilen. Hade legat i en kvart. Inte en timme. Femton minuter, inte mer. åh. Ja, det var värt ett försök i alla fall. Tar igen det på fredag. Då ska jag sova till minst tio.

Gick upp ur sängen och innan jag ens hann tänka på kaffe insåg jag att röran omkring mig hade utvecklats till ett mindre kaos. När och hur detta hände har jag ingen aning om, tror att jag har en poltergeist som förföljer mig och stökar ner för att vara elak. Det var bara att skjuta upp frukosten och morgon-Masterchef-avsnittet och tokstäda för att EH inte skulle behöva se vilket bombnedslag (jag) ställt till med när hon kom. Blev klar lagom till det var dags att ta bussen in till stan och möta upp damen på stationen, vi gick och handlade en massa fika och begav oss vidare till fantastiska JUJ för att spana in hennes och hennes sambos nya lägenhet. Älskar att bara sitta och fika i evigheter. Dricka kaffe, äta och prata om allt och inget med fina vänner är nog det bästa som finns.

Framåt kvällen serverades det tacos, vilket inte heller var fy skam. Det går ju verkligen inte att tycka illa om tacos. Man bestämmer ju helt och hållet själv vad man vill ha i! Fantastiskt bra mat som man kan äta länge och precis hur man vill. Jag överfyller mina och grisar och håller på och äter tills en mini-taco börjar synas på magen och jag måste sitta sådär halvbakåtlutad i soffan som en höggravid och pustar och stånkar och klagar över illamående. När jag äter tacos så äter jag inte bara. Jag Äter med stort Ä. Jag slaffsar och jag njuter. Det var mycket, mycket delikat mina vänner.

Brillorna åkte på idag på grund av ihållande huvudvärk.
Är fortfarande irriterande ovan vid dem.